Vi går i barndom.... på 70-talsutställning.

Detta är ett evenemang på Mölndals museum som vi pratat om sedan i våras. Ibland behöver man en något längre startsträcka för att få saker och ting ur händerna, som typ 9 månader...
Det här visar sig vara en sådan dag då allting bara går bra. Vi traskar till Linneplatsen på vinst och förlust för att hitta en buss till Mölndals station. Väl på hållplatsen ser vi att det ska dröja en halvtimme till nästa tur.  En viss förstämning börjar omedelbart sänka sig över oss, då somliga av oss är mycket dåliga på att just vänta. Men så genom en nådig försyn dyker det upp en buss med ett nummer som inte står att se någonstans, men som visst har sin väg förbi Mölndals station. Det kändes lite som att kliva på Hogworth-expressen men i bussform. Den liksom bara dyker upp på en mittemellanhållplats...

Mölndalsån i en väldig fart

Vi blir prydligt levererade till vårt resmål och promenerar iväg mot Kråkan.
Under tiden småpratar vi om ditt och datt och även om Lars Gahrn. Det är, enligt mitt sällskap, den man som är antikvarie, filosofie doktor i historia och xpert på Mölndals kommuns historia plus att han ser ut som en tomte. Jaha, som han som kommer där? säger jag och pekar på Lars Gahrn som mycket riktigt och som på beställning kommer gående nerför backen. Ibland tar verkligheten orden ur munnen på en.

Frackklädd stare

Och eftersom vi ändå är på plats och att vi av en ren händelse råkar veta att det håller till ett gäng strömstarar en bit uppströms i Mölndalsån passar vi såklart på se om de är hemma. (De är ännu inte uppförda på vår "tittapåfågellista"). Vi hinner knappt fram till dämmet förrän den första kommer susande över vattenytan. Vi stannar en god stund och bekantar oss med dessa ytterst charmiga och frackklädda pippifåglar som ploppar upp och ner i vattnet som champangekorkar. Således ännu en art på listan!

Så tillbaka till museet och den utställning vi inte sett tidigare. Det blev en timmes tidsresa med nostalgiska utrop, utpekande av favoritmellanölsburkar, lyssnande på musik som man trodde man hade glömt, tittande på tv-programssnuttar (vi kommer väl alla ihåg Beppes godnattstund (vi har faktiskt sett dockorna "live" på Beppemuseét på Öhn i Jämtland, men det är en helt annan historia), Anita och Televinken och Kapten Zoom).

Mellanölsnostalgi

 Men även nostalgi har en gräns och då blir man blir kaffesugen. Som tur är finns där ett utomordentlig café att vila sitt intrycksfyllda huvud i. Där bistås man med både stärkande dryck och vederkvickande miljö.

70-talsstudium.

Men inte tar upplevelserna slut med det här inte. Styrka av kaffe och ostmacka känner vi att vi absolut måste ta del av Industrimuseét som ligger precis i vår väg. Så vi får oss till livs hur vardagslivet och arbetetplatserna har sett ut i Mölndal. Mycket bildande.

Men nu får det i alla fall vara nog och vi går tillbaka till Mölndals station där det faktiskt står en buss och väntar på att få ta oss tillbaka till vår hemstad.
En lyckad dag som får en en 4:a på vår 5-gradiga upplevelseskala.