Rapp, poesi och poesirapp

Av någon oklar anledning har vi via facebook fått en inbjudan till ett evenemang.
Det var en grinig februarionsdag, om underhållningen visste vi inget, men eftersom det utlovades gratis vin tvekade vi särskilt länge.

Lagerhuset

 Det blev en förunderlig kväll i Lagerhuset, uppstart för Kulturatet, ett resurscenter för kulturprojekt med ett antal olika framträdanden av olika kaliber och kvalitet.  Lokalen var väl inte direkt fullbesatt men vi som var där försedde oss så gott vi kunde av vinet (Castillo de Gredos är godast när det är gratis och vissa fick i sig minst fem glas) chip, nötter och salta pinnar.

Luddini en trollerikonstnär i tiden

Luddinis valhänta och förvirrade trollerishow har förutsättning att bli enastående bra.
Ms Jacqueline och hennes adepter var duktiga och hiphopduon Silversystrar ger hopp om att en mer jämlik musikmarknad.

Men det som verkligen grep tag denna kväll var poesin (vilket är både förvånande och glädjande för en gammal poesiallergiker som redaktösen). Först äntrar Oskar Hanska skandinavisk mästare i estardpoesi) scenen och släpper med kraftfull stämma lös en svada av välfunna och direkta texter som är både fyndiga och djupt allvarliga. Det är ett knytnävsslag mitt i solar plexus. Jisses!

Knappt har man hämtat sig från detta det är dags för nästa överraskning - Parham och Vic. Två rappande ynglingar som skulle kunna ha varit en duo i mängden om det inte varit för deras vibrerade av närvaro. Kulmen nås då Victor, för första gången live, gör en rapdikt om hur världen är idag. Det fick tårarna att strömma eftersom orden gick rakt in i hjärtat.

Vilken hiskelig tur man har som får lov att upplev sådant här!