Polsk musikdokumentär (bland annat)

Den här veckan blev lite annorlunda - mer en samling av små saker vi kanske gjort tidigare (lite grann) men inte tillsammans. Till exempel har vi ju varit på Filmfestivalen, både var för sig och tillsammans. Men det som gör årets festivalande annorlunda är att vi faktiskt har PLANERAT och köpt biljetter i förväg! Vi har arbetat efter principen att vi väljer två filmer var och köper därtill två biljetter till varje film. Så har vi INTE gjort förut.
Så i afton (söndag) var det dags för den polska musikdokumentären "Beats of freedom". En välgjord film som berättade om rockens och punkens genomslag i Polen på 1980-talet. Och om människornas längtan efter frihet. Plus naturligtvis mycket bra musik från ett grannland som man knapp tänker på.

Lördagen bjöd också på några mindre, en dock utomordentliga angenäma "integjortförut"-tilldragelser. För att kunna gå på film måste man alltså ha biljetter. Sagt och gjort vi traskade lydigt till Draken för att lösa ut vårt inträde till kulturens mörka salar. Det var väl i och för sig inte så märkvärdigt, men därefter slog hungern sina klor i våra inälvor. Men det berodde snarare på våra eskapader på gymmet några timmar tidigare. (Själv närvarade jag vid ett BodyPump pass som fick kroppens samtliga muskler att trippa på tå. Min särbo lyckades med bedriften att golva en box-säck så det sprutade osorterade metalldelar. Rätt imponerande! Klart att man blir hungrig). Nu skulle vi bara hitta ett lämpligt näringsställe. Vi vandrade 2:a Långgatan fram och ratade det ena stället efter det andra tills vi plötsligt stod framför det enda tänkbara alternativet: ett nyöppnat (ganska) café i läcker 60-talsstil. Konsekvent inrett med stormönstrad orange tapet, broderad påfågel på väggen, tv-kannor med tidsenligt snitt. Till förtäring fanns olika varianter på smörgåstårta, fast i portionsbitar. Tja, även det i tidens anda. Men tillrett med finess och mycket delikat.

Klatschig 60-talsinredning

På väg hemöver till Majorna dök nästa lysande idé upp. Nu skulle det köpas en cd-skiva till mig som ingen av oss hade hört tidigare. Ett uppdrag som visade sig vara klurigare än vi från början hade trott, men efter (en ganska svettig) halvtimme skuttade vi ut med ett fynd. Gruppen Midlake "The Corage of Others" skulle avnjutas under tiden en gemensam middag tillagades. En kul sätt att upptäcka ny musik. (Middagen blev också synnerligen lyckad).

En riktigt bra skiva.

Den ofrivilliga vernissagen

Veckans tidning har varit till brädden full av intressanta tilldragelser som var som gjorda för denna blogg. Vem blir inte hänförd över evenemang som när "sångkören Flottans Män underhåller" eller prova på kurs i slängpolska och halling, fotografier över "glada hundar i närmiljö",  division tre bowling, operapub, "Dostojevskijs andliga resa" eller bäst av allt, ett föredrag om "Jordens öde 2012 enligt naturfolkens profetior: Människan integrering av Kristussjälvet år 2012 samt dess effekt på DNA-koden"! Det övergår vår föreställningsvärld att ens gissa vad som avhandlades eller hur publiken skulle kunna tänkas se ut. Men visst lockar det fantasin.

Tyvärr utspelades dessa sagolika spektakel mitt på dagen, på tidpunkter när vi ganska hårt arbetande löneslavar förväntas vara på vårt dagliga kneg eller då vi var upptagna med annat. När så äntligen helgen kom, glesnade det betänklig i antalet medryckande händelser.

Då vi nu hade gått miste om så många trevliga och berikande evenemang beslöt vi att ta det sista som verkade någotsånär spännande: Skräpbilder, fotoutställning på Frölunda Kulturhus. Sagt och gjort - vi klev i våra bästa promenadskor och traskade iväg. Efter en dryg timme äntrar vi trappan till Kulturhuset i väster. En våg av förväntan spritter genom våra kroppar; vad ska vi få uppleva idag? Väl genom dörrarna sugs vi, liksom av en obändlig kraft, mot utställningshallen där det är fullt av människor. Vad gör de där? Snart står det klart för oss - vi är på VERNISSAGE!

Fullt med folk i utställningshallen. Varför, kan man undra?

Wow, det känns ju lite märkvärdigt. Hmmm, vad är det vi tittar på då? Jo, SPEGLINGAR... Av vad frågar vi oss, som gärna vill ha ordning och reda i tillvaron. Lila sprayfärg på en vit vägg, hopknycklade tidningskluttar instuckna i en träkub, två tygdockor i någon slags folkdräkt...

Tja, vad ska man säga, blodet strömmande inte snabbare i våra ådror, våra blickar klarnade inte, någon ståpäls var det definitivt inte tal om.

Utan att ens ha tuggat i oss en enda salt pinne smyger vi obemärkt ut från denna festlighet och börjar leta efter vårt egentliga mål. Vi finner detta lite undanskymt i en sidokorridor där det sitter tolv stycken fotografier av sämre kvalitet. Alla beskrivande olika saker man kan hitta på gatan.

Skräp?

Jojo, ingen av oss blev väl särskilt imponerad, men gick därifrån i förvissningen om att vi absolut kan ta likadan bilder, och kanske bättre, själva. Naturligtvis stannar detta vid just en tanke - för några bilder blir ju inte tagna på hemvägen.

Efter dessa kulturella yttringar måste man fylla på energidepåerna. Tur för oss är detta präktiga Kulturhus utrustat med ett mycket sympatiskt café som dessutom är föredömligt billigt. Även denna lördag blir det provsmakning av traktens semlor. Det kan ju skilja sig från ett väderstreck till ett annat. Denna var väl inte den bästa, men leverpastejmackorna var klart prisvärda.

Yra av alla dessa upplevelser irrar vi in på Frölunda torg för att leta efter Systembolaget. Efter att ha virrat fram och tillbaka i gångar som leder åt alla möjliga håll hittar vi slutligen rätt! Tio minuter för sent. Nåja, man ska inte klaga, vi har haft en dag fylld med intryck av skiftande slag, då klarar man sig utan kemiskt rus. Vi är glada ändå! En av dagens störst behållningar var dock att vi fick en hel rad lysande idéer om framtida eskapader. Vi ser framtiden an med tillförsikt!

Själva evenemanget var en svag etta på vår femgradiga skala men upplevelsen med promenaden och leverpastejmackan höjer det ändå till en tvåa. Nätt och jämt.

Vi åker till Spåntorget!

Vi har aldrig varit på Spåntorget. Har inte ens anat att det har funnits ett torg med det namnet. Vi kände oss som upptäcktsresande och packade överlevandskitet i ryggsäcken för att kunna möta alla oväntade strapatser på denna färd till främmande land. (Nåväl, kitet bestod mest av busskort, kamera och kikare). Vi tänkte, när vi nu ändå åker till just Spåntorget, att då kan vi ju alltid kika på den dubbeltrast som sägs ska ha ockuperat en rönn alldeles vid busshållplatsen.

För alla ovetande - detta är Spåntorget!

Det är vanligtvis en rackare som kan vara lite trixig att få syn på då den på sommaren är en aning blyg och tillbakadragen. Men nu - nu tronade den högst upp i sin rönn för att försvara den mot alla tänkbara vingförsedda inkräktare, stora som små. Bussar, bilar och människor ignorerade den med stoiskt och överlägset lugn, för ingen av dessa hade hittills visat något större intresse för rönnbären. Men en björktrast i en närbelägen björk fick sig en utskällning som hette duga.

Den ockuperade rönnen med tillhörande dubbeltrast (i mitten till vänster om någon till äventyrs skulle undra...)

Vi skuttade glada omkring denna utvalda rönn och kan nu föra upp även denna art på vår fågelräknarlista. Kanske hinner vi till 300 innan vi dör.

Nu tog inte äventyret slut bara för att vi skådat denna rar lilla pippi. Nej då, som de spänstiga människor vi är drog vi till fots vidare till nya outforskade territorier. Stabbetorget nästa. Ytterligare ett för oss okänt torg.

Och se där - längst borta i hörnet hittar vid det vattenhål och näringsställe vi så desperat behöver efter all spänning vi varit utsatta för. Sanna´s café! Och ett sådan pärla till ställe. Det kändes som att komma in i någons vardagsrum. En godmodig och familjär stämning bland en salig blandning av gäster och med Sanna själv som den vänliga motorn. Gå dit om ni någon gång har ett ärende till Stabbetorget.
Här blev det i alla fall semmelpremiär och en värdig avslutning på veckans "sakviintegjortförut".

Kan det bli bättre än så här en lördag i januari?

Första veckans uppdrag

Jaha, så var det då var det dags för årets första sakviintegjortförut. 

Vi satt på söndagsmorgonen vecka 1 och läste GP som vanligt. Lät blicken svepa över evenemangsguiden - och där, där stod det ju - det självklara valet för oss entusiastiska och kunskapstörstande amatörornitologer. "Gräsandens Liv" ett föredrag av "NaturStig" på Naturhistoriska museet. Kanon! Vi har funderat länge på att gå dit, men inget ämne har känt tillräckligt engagerande, förrän nu.

Just gräsanden ligger oss båda varmt om hjärtat, vi känner liksom en viss samhörighet med dessa lite pråliga och sociala överlevare. Vi ler igenkännande när vi hör deras karaktäristiska och godmodiga konversationer i någon av vattensamlingarna. Hon säger med uppfordrande stämma "wäpwäpwäpwäp wäpwäpwäpwäp" och han svara lite trött "wäpp". Som om vi hade sagt det själva...

Föredraget gav oss ytterligare en fördjupad bild av hur det kan vara att vara just gräsand i Slottsskogen.

Glada och ytterst belåtna över våra nyvunna kunskaper halkade vi hemåt i vinterkvällens mörker.

Nu är vi igång på allvar med sakviintegjortförut-görandet. Det ska bli spännande att se vad vi hittar på framöver.