Den ofrivilliga vernissagen

Veckans tidning har varit till brädden full av intressanta tilldragelser som var som gjorda för denna blogg. Vem blir inte hänförd över evenemang som när "sångkören Flottans Män underhåller" eller prova på kurs i slängpolska och halling, fotografier över "glada hundar i närmiljö",  division tre bowling, operapub, "Dostojevskijs andliga resa" eller bäst av allt, ett föredrag om "Jordens öde 2012 enligt naturfolkens profetior: Människan integrering av Kristussjälvet år 2012 samt dess effekt på DNA-koden"! Det övergår vår föreställningsvärld att ens gissa vad som avhandlades eller hur publiken skulle kunna tänkas se ut. Men visst lockar det fantasin.

Tyvärr utspelades dessa sagolika spektakel mitt på dagen, på tidpunkter när vi ganska hårt arbetande löneslavar förväntas vara på vårt dagliga kneg eller då vi var upptagna med annat. När så äntligen helgen kom, glesnade det betänklig i antalet medryckande händelser.

Då vi nu hade gått miste om så många trevliga och berikande evenemang beslöt vi att ta det sista som verkade någotsånär spännande: Skräpbilder, fotoutställning på Frölunda Kulturhus. Sagt och gjort - vi klev i våra bästa promenadskor och traskade iväg. Efter en dryg timme äntrar vi trappan till Kulturhuset i väster. En våg av förväntan spritter genom våra kroppar; vad ska vi få uppleva idag? Väl genom dörrarna sugs vi, liksom av en obändlig kraft, mot utställningshallen där det är fullt av människor. Vad gör de där? Snart står det klart för oss - vi är på VERNISSAGE!

Fullt med folk i utställningshallen. Varför, kan man undra?

Wow, det känns ju lite märkvärdigt. Hmmm, vad är det vi tittar på då? Jo, SPEGLINGAR... Av vad frågar vi oss, som gärna vill ha ordning och reda i tillvaron. Lila sprayfärg på en vit vägg, hopknycklade tidningskluttar instuckna i en träkub, två tygdockor i någon slags folkdräkt...

Tja, vad ska man säga, blodet strömmande inte snabbare i våra ådror, våra blickar klarnade inte, någon ståpäls var det definitivt inte tal om.

Utan att ens ha tuggat i oss en enda salt pinne smyger vi obemärkt ut från denna festlighet och börjar leta efter vårt egentliga mål. Vi finner detta lite undanskymt i en sidokorridor där det sitter tolv stycken fotografier av sämre kvalitet. Alla beskrivande olika saker man kan hitta på gatan.

Skräp?

Jojo, ingen av oss blev väl särskilt imponerad, men gick därifrån i förvissningen om att vi absolut kan ta likadan bilder, och kanske bättre, själva. Naturligtvis stannar detta vid just en tanke - för några bilder blir ju inte tagna på hemvägen.

Efter dessa kulturella yttringar måste man fylla på energidepåerna. Tur för oss är detta präktiga Kulturhus utrustat med ett mycket sympatiskt café som dessutom är föredömligt billigt. Även denna lördag blir det provsmakning av traktens semlor. Det kan ju skilja sig från ett väderstreck till ett annat. Denna var väl inte den bästa, men leverpastejmackorna var klart prisvärda.

Yra av alla dessa upplevelser irrar vi in på Frölunda torg för att leta efter Systembolaget. Efter att ha virrat fram och tillbaka i gångar som leder åt alla möjliga håll hittar vi slutligen rätt! Tio minuter för sent. Nåja, man ska inte klaga, vi har haft en dag fylld med intryck av skiftande slag, då klarar man sig utan kemiskt rus. Vi är glada ändå! En av dagens störst behållningar var dock att vi fick en hel rad lysande idéer om framtida eskapader. Vi ser framtiden an med tillförsikt!

Själva evenemanget var en svag etta på vår femgradiga skala men upplevelsen med promenaden och leverpastejmackan höjer det ändå till en tvåa. Nätt och jämt.